Medlemmarna i föreningen FN-Veteranerna Kongo är still going strong!
I år firar föreningen sitt 45-årsjubileum – ett imponerande arv av kamratskap, engagemang och internationell solidaritet. Mycket spännande har hänt under årens lopp: från de första stegen i slutet av 1970-talet, via kampen för erkännande och humanitära insatser i Kongo, till dagens arbete med att hålla historien levande och stötta nya generationer veteraner.
FN-Veteranerna Kongo är kamratföreningen för svenska FN-veteraner som tjänstgjort i Kongo – från den historiska insatsen i Kongo-Léopoldville på 1960-talet, till MONUC-missionen i början av 2000-talet. Föreningen är en del av Sveriges Veteranförbund och samlar både de som deltog i FN:s fredsbevarande styrkor under Kongokrisen 1960–64 (ONUC) och de svenskar som tjänstgjorde i Kongo-Kinshasa 2003–2004.
Föreningens uppgift har alltid varit dubbel:
att stötta veteranerna och bevaka deras intressen,
att fortsätta bidra till humanitära ändamål i Kongo.
Genom sin hjälpfond har föreningen bland annat stött Panzisjukhuset i Bukavu, Dag Hammarskjölds Backåkra, Dag Hammarskjöldfonden och Fredsmuseet på Uppsala slott.
Från idé till förening
Redan 1978 väcktes idén om att samla de svenska Kongo-veteranerna i en egen kamratförening. Karl Erik Håkansson från Växjö kontaktade Knuth Göransson i Olofström, som tog initiativet vidare. En inbjudan gick ut till stabskompaniet i bataljon XII, och i juni 1978 samlades 55 veteraner i Örebro.
Resultatet blev beslutet att grunda föreningen ”FN-veteranerna XII/XIV Kongo”. En interimsstyrelse tillsattes och redan 1980 hölls det första riksmötet i Gävle – med 214 medlemmar, varav 69 var på plats. Göransson valdes till den första ordföranden.
Hjälpfond och namnbyte
1981 grundades Hjälpfonden, som med frivilliga bidrag från medlemmarna lade grunden till föreningens humanitära engagemang i Kongo.
1986 breddades medlemskapet när föreningen bytte namn till FN-veteranerna Kongo Zaire. Alla svenskar som tjänstgjort i Kongo välkomnades som medlemmar.
Växande inflytande
Föreningen växte snabbt. 1989 hade man 345 medlemmar och flera ordförandebyten följde. En av de mest tongivande var Ingmar Håkansson (1991–2002). Under hans tid nådde medlemsantalet som högst 553 personer (1998). Årsmötena blev välbesökta familjesammankomster med både utlandsveteraner och anhöriga.
Det var också under 1990-talet som föreningen började driva frågor internationellt. En motion 1998 uppmärksammade att FN:s väpnade styrkor aldrig hade fått del av Nobels fredspris från 1988. Genom en intensiv kampanj bidrog Kongo-veteranerna till att frågan lyftes ända upp på högsta nivå inom FN. Slutpunkten kom 2003, när generalsekreterare Kofi Annan avtäckte ett glasmonument i New York till minne av stupade FN-soldater.
En starkare röst
2002 tog Karl-Olof Fransson över ordförandeskapet. Under hans 20 år som ledare stärktes föreningens röst ytterligare.
2004 förkortades namnet till det nuvarande FN-Veteranerna Kongo, samtidigt som dagens Kongo-veteraner från MONUC välkomnades som medlemmar.
Föreningen fick också större officiell tyngd. Vid flera högtider hedrade regeringen och kungahuset föreningens insatser. Vid invigningen av Dag Hammarskjölds byst (som föreningen bekostat) på Djurgården 2022 deltog både prins Carl Philip och utrikesminister Ann Linde.
Firanden och traditioner
Sedan 1995 har föreningen årligen firat FN-dagen den 24 oktober vid FN-monumentet på Djurgården – ofta i samarbete med FN-förbundet. Föreningen har också alltid varit en synlig del av Veterandagen 29 maj och andra återkommande veteranträffar som ÖS i Halmstad. Alltid med föreningens fana i täten.
Humanitärt engagemang
Hjälpfonden har genom åren samlat in betydande medel som gått till viktiga insatser. Bland annat har stöd skänkts till dr Denis Mukweges Panzi-sjukhus, som vårdar kvinnor utsatta för sexuellt våld. Föreningen har också bidragit till skolor, sjukhus och fredsprojekt i Kongo.
Ett rikt föreningsliv
Åren har fyllts av föredrag, kulturinsatser och internationella kontakter:
2008 arrangerades årsmötet på Armémuseum i samband med en stor Kongo-utställning.
2010 firade föreningen 50 år sedan de första bataljonerna skickades till Kongo, med ÖB och Peter Wallenberg som gäster.
2014 premiärvisades dokumentärfilmen ”Kongoveteranerna” i SVT.
2016 deltog föreningen i teateruppsättningen ”Kongo – en pjäs om Sverige” på Tribunalen i Stockholm.
2017 genomfördes en minnesresa till New York och FN-skrapan.
2018 hyllade generalsekreterare Antonio Guterres Dag Hammarskjöld i Uppsala, där flera Kongo-veteraner deltog.
- 2021 deltog föreningen vid en minnesceremoni i Ndola, Zambia på årsdagen av Hammarskjölds dödskrasch.
- 2023 en permanent utställning om Dag Hammarskjöld och Kongokrisen öppnade på museet i Backåkra.
Nutid och framtid
De senaste åren har föreningen fortsatt vara synlig i både Sverige och internationellt. Man har deltagit i biopremiärer, bokutgivningar, resor och officiella ceremonier. Föreningen driver också historiska projekt för att dokumentera veteranernas insatser och minnen.
År 2025 lanserades dokumentärfilmen ”Kongo 61” på YouTube, som med hjälp av dagböcker, brev och fotografier berättar om svenskarnas mest krävande FN-insats. Filmen har visats både i riksdagen och på veteranevenemang.
Ett levande arv
FN-Veteranerna Kongo är mer än en förening. Det är ett levande arv av kamratskap, internationell solidaritet och förvaltar historien från av en av Sveriges mest dramatiska FN-insatser.
Medlemmarna har burit sina erfarenheter genom livet många av dem har traumatiska minnen som tagit en livstid att bearbeta, men de har också fortsatt bidra – till varandra, till det svenska samhället och till ett bättre Kongo.
”Vi gjorde något – Han gjorde allt” som inskriptionen på Hammarskjölds minnesbyst upplyser oss om.
- SE FILMEN ”Kongo -61” https://youtu.be/Ig5B8qeJi2c?si=Fr2KHFusfwRBvBFD
- LÄS MER Kongokrisen: Sveriges svåraste FN insats https://popularhistoria.se/civilisationer/kolonialism/kongokrisen-sveriges-svaraste-fn-insats
