När Kongokrisen bröt ut i början av 1960-talet skickade Sverige stridsflygplanet J29 Tunnan till FN-insatsen i landet. De svenska planen ur förbandet F22 kom att spela en avgörande roll i luften genom att skydda FN-styrkor, eskortera transportflyg och slå ut Katangas flygbaser. Insatsen blev en av de mest dramatiska och betydelsefulla svenska flygoperationerna i FN:s historia.
När Kongo blev självständigt från Belgien den 30 juni 1960 bröt oroligheter snabbt ut. Den mineralrika provinsen Katanga försökte bilda en egen stat och striderna eskalerade. Kongos regering begärde därför hjälp från FN.
Katanga hade ett mindre men beväpnat flygvapen, medan regeringssidan saknade egna flygplan. Det gjorde Katangas flyg till ett direkt hot mot FN-styrkorna på marken. FN:s generalsekreterare var då svensken Dag Hammarskjöld, och Sverige beslöt att bidra med stridsflyg. Den 4 oktober 1961 landade de första svenska J29-planen i Leopoldville.
Det svenska förbandet fick beteckningen UN Fighter Squadron 22, eller F22. Totalt tjänstgjorde nio J29B och två spaningsplan av typen S29C i Kongo. De opererade tillsammans med flygförband från bland annat Indien och Etiopien.
Efter mordet på premiärminister Patrice Lumumba skärptes konflikten och FN tvingades agera mer kraftfullt. När ett irländskt FN-kompani belägrades vid Jadotville 1961 blev behovet av jaktflyg tydligt.
Den 9 december 1961 genomförde svenska J29 tillsammans med indiska Canberra-bombplan anfall mot flygbaserna i Kolwezi och Jadotville. Stora delar av Katangas flyg slogs ut och FN fick tillfälligt kontroll över luftrummet.
I december 1962 rasade de hårdaste striderna för F22. De svenska planen gav då understöd till FN:s markförband och genomförde nya raketanfall mot flygfälten i Kolwezi och Jadotville, där Katanga försökt återuppbygga sitt flygvapen. När Katangas huvudstad Elisabethville intogs i januari 1963 bröts motståndet. Därmed var de svenska flyginsatserna i praktiken över. Förbandet F22 upplöstes i april samma år. Två J29 och två S29 flögs tillbaka till Sverige. De övriga flygplanen förstördes på plats eftersom transporten hem bedömdes för dyr och Tunnan samtidigt var på väg att ersättas av nyare flygplan i det svenska flygvapnet.
