Chat CPT har hittat en Doktorsavhandling på Lunds Universitet, skriven av Andreas Tullberg 2012.
”We are in Congo now”, (på Engelska) utdrag delges på svenska.
Hela avhndlingen på engelska finner du här: https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/4042936/3941179.pdf?utm_source=chatgpt.com
Camp Massart den 16 december 1961
Tullberg beskriver hur striderna i Elisabethville började den 5 december 1961. Katanges gendarmeri hade upprättat vägspärrar som isolerade FN-förbanden från varandra. När FN försökte röja spärrarna möttes man av eldgivning. Samtidigt hade FN fått ett betydligt bättre läge i luften, bland annat genom de nyanlända svenska J 29 Tunnan.
Den 14 december gick FN över till offensiven i Operation Unokat. Den avgörande insatsen kom den 16 december, då mer än 4 000 FN-soldater deltog i en större offensiv i Elisabethville. Hela den svenska bataljonen, omkring 600 man, deltog. Tullberg framhåller att överste Jonas Wærn beskrev operationen som planerad och offensiv och som en sista utväg för FN.
Ett av de viktigaste målen var Camp Massart, högkvarter och starkt fäste för det katangesiska gendarmeriet. Uppgiften att anfalla Camp Massart lades på svenska förband. Vid middagstid den 16 december hade svenskarna tagit kontroll över Camp Massart. Därmed var det organiserade katangesiska motståndet i Elisabethville i praktiken brutet, även om sporadisk skottlossning fortsatte under de följande dagarna.
Tullberg återger också Jonas Wærns kritik av hur operationen genomfördes. Wærn ansåg att den svensk-irländska brigaden under omkring tio timmar fick föra striden utan tillräckligt understöd från den indisk-etiopiska brigaden.
Svenska förluster
I Wærns sammanställning efter decemberstriderna anges 3 stupade, 18 skadade/sårade och 21 fall av psykiska reaktioner inklusive chock. Tullberg betecknar decemberstriderna som den mest dramatiska händelsen under den svenska Kongomissionen.
Efter segern förändrades läget snabbt. FN fick åter fri rörlighet i Elisabethville och Moïse Tshombe återupptog förhandlingar med centralregeringen. De svenska soldaterna avlöstes senare vid Camp Massart och 14:e svenska FN-bataljonen flyttades slutligen till Kamina i april 1962.
============================================
Natten 15–16 december 1961
00.30 – Revelj och förberedelser
De svenska soldaterna väcks. De äter och gör sig klara för anfallet. Fullständig mörkläggning råder. Det är regnperiod, natten är mycket mörk och regnet kommer att få stor betydelse för anfallet.
03.00 – Svenskarna lämnar förläggningen
Förbanden marscherar ut i kolonn. Målet är Camp Massart, det katangesiska gendarmeriets huvudförläggning i Élisabethville. I mörkret går soldaterna genom bland annat villaområdet Bel Air och därefter ut i terrängen.
03.40 – Stormelden börjar
Fem svenska 8 cm granatkastare, två irländska 8,1 cm och två indiska 12 cm granatkastare öppnar kraftig eld. Inledningsvis riktas elden mot bland annat järnvägstunneln och BCK-området, där irländarna ska anfalla.
04.00 – Elden flyttas mot Camp Massart
De tunga indiska granatkastarna flyttar sin eld mot svenskarnas anfallsmål. Samtidigt har skyfallet gjort framryckningen mycket svårare. Kapembabäcken, som svenskarna måste passera, sväller snabbt.
04.15–04.30 – Över Kapembabäcken
1:a plutonen börjar forcera bäcken. Den hade uppgivits vara så smal att den kunde hoppas över, men visar sig vara omkring 6–7 meter bred och cirka en meter djup, med höga kanter. Svenskarna möts samtidigt av intensiv eld framifrån och från sydväst.
Omkring 05.00–05.30 – Hård strid
1:a plutonen lyckas ta sitt första mål efter understöd från bland annat kulsprutor och granatgevär. Granatkastare används på mycket kort avstånd för att pressa tillbaka gendarmernas eldgivning.
Omkring 05.30 – Bäcken har blivit ett allvarligt hinder
Regnet har nu fått Kapembabäcken att stiga kraftigt. När 3:e plutonen ska över är vattnet så högt att endast enstaka soldater kan simma över. Vapen, ammunition och utrustning hamnar i vattnet. I detta skede träffas soldat Öhrberg från Gåxsjö i huvudet.
Morgonen
06.00–08.00 – Anfallet bromsas upp
Den svenska anfallsplanen fungerar inte längre som avsett. Ett annat svenskt kompani har inte lyckats ta sig över bäcken på den planerade platsen. 1:a kompaniet står därför mer isolerat än planerat.
Under striderna tar 1:a plutonen fem fångar. Torkel Olssons krigsdagbok uppger att mellan 10 och 20 gendarmer sköts i detta skede och att sex senare begravdes.
Omkring 08.00 – Andra svenska förband kommer över
Det försenade kompaniet lyckas till slut ta sig över via en bro vid Avenue des Plaines. 1:a kompaniet får order att ändra sin rörelse och förbereda fortsatt anfall mot själva Camp Massart.
Förmiddagen
08.00–12.00 – Svenskarna håller tagen terräng
Framryckningen går långsammare. Sporadisk beskjutning fortsätter söderifrån och de svenska granatkastarna sätts in vid flera tillfällen. Förbanden väntar samtidigt på att situationen på flankerna ska klarna.
Detta visar varför man bör vara försiktig med en helt exakt ”timme för timme”-berättelse: källorna anger exakta klockslag för vissa avgörande händelser men inte för varje enskild timme.
12.30 – Slutanfallet
Omkring 12.30 får 1:a kompaniet order att fortsätta framryckningen. Motståndet består nu huvudsakligen av lättare eld. Svenskarna går in i södra delen av Camp Massart och börjar omedelbart organisera försvaret av den erövrade terrängen.
Omkring 13.00 – Camp Massart är taget
Tullberg sammanfattar resultatet med att de svenska trupperna vid middagstid den 16 december hade fått kontroll över Camp Massart.
Striden är dock inte helt över. Ungefär en halvtimme efter att svenskarna tagit den södra delen utsätts de för kraftig katangesisk granatkastareld. Tre svenskar såras, varav en måste föras bort. Soldaterna börjar gräva skyddsgropar och bygga splitterskydd kring byggnaderna.
16.10 – Fred Törnqvist skriver från Camp Massart
Här har vi ett ovanligt fint ögonblicksdokument. Fred Törnqvist sitter inne i den erövrade förläggningen och skriver brev hem. Han konstaterar att han varit igång sedan 00.30 och att svenskarna nu har erövrat Camp Massart, samtidigt som gendarmer fortfarande finns runt omkring dem.
Kvällen och natten
Svenskarna befäster Camp Massart. Gendarmerna fortsätter med granatkastarbeskjutning under kvällen och natten, men den svenska styrkan behåller området.
Tullberg beskriver den större betydelsen: när Camp Massart hade fallit var gendarmeriet slaget som organiserad kraft i Élisabethville, även om det fortfarande förekom sporadisk skottlossning under de följande dagarna. FN hade därmed fått ett avgörande militärt övertag.
