Försvarsmakten ordnade seminarier under Veterandagen, ett om skadade veteraner och båda som berättade har hanterat sina skador på ett bra sätt. Först ut var major Bengt Flodin; om sina ben och visade en stark film om raketgevärsattacken mot hans fordon på patrull i Afghanistan 2009.
Bengt Flodin – överlevde raketgevärsattack
Bengt Flodin visade en stark film om raketgevärsattacken mot hans fordon i Afghanistan 2009. Han hade tre veckor kvar på sin mission FS 19 när hans tjänstgöring fick ett abrupt slut. Båda benen amputerades. På seminariet svarade han på frågan: Vilket stöd har du fått?
– Jag fick ett bra stöd från min arbetsgivare, I19 i Boden, berättade Bengt. Jag kunde återvända till förbandet när jag var redo att gå med proteser. Arbetsplatsen anpassades.
Men vägen tillbaka var inte enkel. Bengt har kämpat med myndighetsbyråkrati – från Försäkringskassan till Region Norrbotten. – Man måste vara frisk för att kunna kräva och få stöd, konstaterade han.
Regelverket måste tolkas
Bengt har förslag på hur systemet kan förbättras:
Regelverket för skadade veteraner bör anpassas till varje unikt fall.
De som ska ge stöd måste våga tolka reglerna – det kräver styrka och diplomati från den skadade.
– En fysisk skada är ett livslångt men. Veteranen Bengt Flodin har betalat det näst högsta priset för att skapa trygghet i ett krigsdrabbat land – en trygghet vi ofta tar för given i Sverige. Han, och andra skadade veteraner, ska inte behöva fortsätta striden efter att ha landat på Arlanda.
Håkan Nestow – bar på ett sår i själen
Fanjunkare Håkan Nestow tog vid. Hans skada syntes inte – men satte spår. Under FS 21 i Afghanistan 2011 vaknade han av en granatattack inne i sitt myggnät. – Jag väntade på granat nummer två. Jag trodde att jag skulle dö.
Han överlevde – men drabbades av PTSD. Tillbaka i Sverige valde Håkan att vara öppen med sin diagnos direkt. – Jag var öppen med min skada från dag ett. För det modet utsågs han till Årets veteran 2012. – Utan stödet från mina kamrater hade det inte gått, sade han.
Vården måste förstå
Håkan tackade nej till akut psykiatrisk vård – han var orolig att personalen inte skulle förstå situationen han upplevt. – Jag träffade en psykolog på vårdcentralen, men det funkade inte. Det är viktigt att vi har psykologer på våra förband. Två år efter attacken var han återställd – tack vare sin kampvilja och Försvarsmaktens stöd.
– Stigmat är borta från Försvarsmakten, sade han. Och det är mycket tack vare Håkan Nestow – och andra som vågar berätta.
Text och foto: Per Lunqe
