Veteranföretag blomstrar i krigets Ukraina
Vad ska en ukrainsk veteran som förlorat armar eller ben under kriget göra? Några väljer att starta eget och får hjälp i den processen av både den ukrainska staten och privata institutioner.
En av dem är Serhij Zhukovskij, som har börjat producera kryddade tilltugg av torkat kött i Lviv, där vi träffar honom i västra Ukraina.
Fram till kriget levde han ett bra liv i staden Tokmak, i sydöstra Ukraina. Han var gift, paret hade en tonårsson. Han drev ett företag som sålde reservdelar till jordbruksredskap och ägnade sin fritid åt att renovera gamla motorcyklar.
Det ryska anfallet den 24 februari 2022 förändrade allt för familjen Zhukovskij.
– Vår stad kom direkt under rysk ockupation. Vi hann fly i sista stund och lämnade allt vi hade, berättar Serhij Zhukovskij.
Familjen kom så småningom till Turka, en liten stad i västra Ukraina, nära gränsen mot Polen. Det första Serhij gjorde var att anmäla sig som frivillig till försvarsstyrkorna.
– På den tiden var det långa köer av frivilliga som ville in i armén. Jag hade ju inte gjort någon militärtjänstgöring, så det blev ett nej, berättar han.
Han återkom gång på gång. Den sjätte gången blev han antagen. Han togs in i juni 2022 – ett beslut som skulle förändra hans och hans familjs liv på ett drastiskt sätt. Fast det visste han inte då.
Serhij Zhukovskij fick en grundläggande utbildning och skickades till fronten som en menig soldat. Så småningom blev han förare av pansarvagnar och avancerade till sergeant. Han deltog i strider i Charkiv-, Donetsk- och Luhanskregionerna.
– Jag blev sårad för första gången när vi stormade ett skogsparti. Jag fick splitter vid svanskotan från en explosion av en stridsvagnsgranat. Men jag repade mig. Efter en tids utbildning blev jag löjtnant och ledare för en storm- och luftlandsättningspluton.
Explosionen som förändrade allt
Den ödesdigra dagen kom i juli 2023. Serhij ledde en träning i granatkastning för unga soldater.
– Vi tränade med riktiga granater. Det fanns inte tid för övning med attrapper, berättar han.
– Jag skulle visa hur man kastar en gammal sovjettillverkad granat med en utlösningstid på 15 sekunder. Den exploderade efter fem sekunder – i mina händer.
Han överlevde men båda hans händer amputerades mitt på underarmarna. Efter två operationer skickades han till ett statligt medicinskt center, Halychyna, där han fick rehabilitering och träning för att kunna använda framtida proteser.
– Sedan sökte jag mig till Superhumans Center i Lviv, där jag och min familj bodde då, berättar han.
Superhumans är ett nystartat center för rehabilitering av ukrainska soldater som behöver arm- eller benproteser. Där utförs operationer – ibland av världsklasspecialister från USA, Frankrike och andra länder – och proteser tillverkas och anpassas. Dessutom erbjuds rehabilitering och träning. Centret startades för knappt två år sedan av en grupp entusiaster och specialister och finansieras enbart genom bidrag från fonder, företag och privatpersoner i Ukraina och andra länder.
– Den hjälp jag fick på Superhumans var fantastisk. Jag fick inte bara avancerade elektroniska arm- och handproteser utan också hjälp att starta ett nytt yrkesliv, säger Serhij Zhukovskij.
Veteran startar eget
Efter en kurs i företagande, delvis online, bestämde han sig för att ta steget och starta en egen verksamhet – tillverkning av torkade, kryddade tunna köttskivor, som förpackas i påsar och kan användas som tilltugg till öl.
Experter på Superhumans Center hjälpte honom att söka särskilda bidrag för veteraner som vill starta eget.
– Jag fick ett bidrag av en tysk organisation verksam i Ukraina, 360 000 hryvnia (95 000 kr) för inköp av maskiner, säger Serhij Zhukovskij.
Senare fick han även en summa pengar från en ukrainsk bank samt ett engångsbidrag på 300 000 hryvnia (80 000 kr) från staden Lviv. Det räckte för att starta tillverkningen.
I en liten tvårumslägenhet nära Lvivs gamla stadskärna arbetar två anställda. Först skär de upp stora bitar av färskt kött i tunna skivor med en maskin. Sedan torkas de i en ugn, kryddas med salt, olika kryddor och ett par (som Serhij säger) hemliga ingredienser. Därefter packas de i 100-grams påsar.
– Det var inte lätt att få igång försäljningen. Men nu sker allt via en webbsida, och vi får fler beställningar än vi kan hantera, säger han.
Han betonar också att även veteraners fruar kan få dessa bidrag för att starta eget.
– De öppnar till exempel kaféer och frisörsalonger, säger han.
Utvecklingsplaner
Han planerar att flytta till en större lokal och öka produktionen, som idag ligger på blygsamma 120 kg per månad. Med ett pris på cirka 150 hryvnia (40 kronor) per förpackning ger det en årlig omsättning på över två miljoner hryvnia (cirka 550 000 kr).
– När jag letade efter köttleverantörer fick jag flera erbjudanden om att göra det kvittolöst, i princip svart. Men jag tackade nej. Vi är i krig, och regeringen behöver skattepengarna, understryker han.
Nu har han en pålitlig leverantör och produktionen rullar på.
Just nu använder han sitt andra, enklare par proteser som han fått av staten. De har en bra gripfunktion, kan böjas och vridas i handlederna och styrs av musklerna i underarmsstumparna, som tränats speciellt. Han klarar att klä på sig, sköta hygien och hantera både dator och mobil.
– Jag har ett annat par proteser, mer avancerade och elektroniska, som jag fick på Superhumans, men jag sparar dem och använder dem inte dagligen, säger han.
Aktivitet räddar
Hur klarar han en så drastisk förändring i livet?
– Det som räddar mig är aktivitet. Att arbeta, utveckla företaget. Att sitta hemma och tycka synd om sig själv vore ju eländigt.
Utöver jobbet är han aktiv i media och håller föredrag för veteraner och ungdomar. Han glömmer heller inte sina kamrater vid fronten.
– Vi skickar gratis leveranser till arméenheter jag känner. Och alla soldater får 10 procents rabatt här, säger han.
Tack, Sverige!
Han vill också passa på att tacka Sverige och svenskarna för all hjälp, särskilt leveranser av krigsmateriel.
– Det är avgörande för oss. Tack vare hjälpen från alla länder har vi kunnat stå emot och skydda Ukraina. Och med Guds hjälp kommer vi att segra, säger han.
Den militära familjetraditionen fortsätter – hans son Ivan, som går sista året på gymnasiet, planerar att studera vid militärhögskolan.
Text och bilder: Tadeusz Rawa
