I år är det 50 år sedan den grekiska militärkuppen genomfördes på ön Cypern, den tredje största ön i Medelhavet. En vecka efter den juntastöttade kuppen invaderade den turkiska armén ön, som delades i två delar. En tredjedel av ön i norr ockuperas fortfarande av Turkiet, medan de återstående två tredjedelarna i söder förblev grekcypriotiska. Under de hårda striderna mellan den turkiska ockupationsarmén och de grekcypriotiska nationalstyrkorna dödades mer än 5 000 människor. Samtidigt blev 200 000 grekcyprioter och 50 000 turkcyprioter flyktingar och tvingades lämna sina hem på båda sidor om den nya gränsen.
Totalt 39 svenska FN-bataljoner, med cirka 28 000 svenskar – varav hundratals gotlänningar – tjänstgjorde på Cypern mellan 1964 och 1987. Sommaren 1987 beslutade den svenska regeringen att dra sig ur fredsinsatsen på ön, eftersom en trovärdig politisk lösning ansågs saknas. Efter inbördeskriget 1974 hade svenska FN-soldater bevakat en 80 kilometer lång del av den 18 mil långa buffertzonen mellan turk- och grekcyprioter, dygnet runt. Under uppdraget byggdes fem större militära camper och totalt 18 observationsposter som var bemannade 24 timmar om dygnet. Idag sköts det svenska bevakningsuppdraget av Slovakien med en mindre styrka, då kameraövervakning har ersatt de bemannade posterna.
Minnesresa till ett delat Cypern
Till minne av att 50 år gått sedan delningen av ön besökte närmare 70 svenska före detta FN-soldater ett fortfarande sommarhett Cypern i slutet av september. Resan arrangerades av rutinerade Göran ”Marka” Larsson. Många av deltagarna hade tjänstgjort tillsammans, och under det två veckor långa besöket flödade historier och minnen. Ett starkt intryck från resan var hur Cyperns turism har utvecklats i snabb takt sedan Sverige drog sig ur FN-missionen 1987.
De första dagarna tillbringades på Träffplatshotellet Kapetanios i Protaras, vilket var mycket uppskattat. En av dagarna gick i FN-historiens tecken, där deltagarna – klädda i vita skjortor och den välbekanta ljusblå FN-baskern – fick ta del av Cyperns tragiska historia. Savvas Varnavas, ordförande för Svensk-Cypriotiska föreningen, berättade om sin uppväxt i semesterparadiset Famagusta innan han tvingades fly till Sverige efter striderna 1974. Gruppen träffade också Famagustas lagligt valda borgmästare. Ett gripande ögonblick, där många av de härdade FN-deltagarna fick tårar i ögonen, var när två ögonvittnen från kriget – en grekcypriot och en turkcypriot – delade med sig av sina traumatiska upplevelser, där de båda hade förlorat föräldrar, släktingar och vänner i avrättningar utförda av soldater från respektive sida.
Möten och minnesmärken
En annan stark upplevelse var besöket i Famagusta och den sedan 1974 helt öde turistorten Varosha, som nu ligger på den turkcypriotiska sidan av gränsen. Gata efter gata med tomma och plundrade lyxhotell vittnade om vansinnet som följde i krigets spår. Gruppen förflyttade sig också till den norra ockuperade delen av ön och besökte ett turkiskt minnesmuseum över invasionen – eller ”befrielsen”, som turkarna kallar den. Museet, som innehåller beslagtagna vapen, krigsmateriel och kasserade stridsfordon, påminde starkt om de ensidigt propagandistiska ryska minnesmärkena från andra världskriget.
De avslutande dagarna tillbringades i Larnaca, staden där den sista svenska FN-campen Victoria en gång låg. Idag återstår bara några få byggnader från campen, vilka nu används av det grekcypriotiska civilförsvaret. Sveriges ambassadör på Cypern, Martin Hagström, berättade om det svenska EU-samarbetet med de cypriotiska myndigheterna. Gruppen hedrades också av Larnacas vice borgmästare för sina insatser. FN-gänget skänkte 140 paket kaffe till den Skandinaviska kyrkan i Ayia Napa, som i gengäld bjöd på kanelbullar.
Under resan besökte cypriotisk tv gruppen vid två tillfällen för reportage. Kort sagt var det en underbar resa, fylld av kamratskap och minnen från tiden i FN-tjänst.
Text: Ulf Wallin
