Snart efter att Greve Folke Bernadotte i maj 1948 accepterat att anta rollen som FN:s medlare (Chief Mediator) i Mellanöstern begärde han verkställandet av en idé om att tillhandahålla militära observatörer för övervakning av förutpådda stillestånds- och fredsavtal. Under 2023 uppmärksammas att vad som kom att bli United Nations Truce Supervision Organization, UNTSO existerat under 75 år och att denna fortfarande anses vara av relevans i regionen. Eller som insatsen själv uttrycker det: ”UNTSO fortsätter vara den första fredsinsatsen och verkar intill dess att en varaktig fred är nådd; ’UNTSO remains first in peace, until a lasting peace’.”
Den 14 maj 1948 samma dag som det Brittiska Mandatet över dåvarande Palestina upphörde utropas Israel, den självständiga judiska staten. Dagen efter, den 15 maj, parallellt med att britterna evakuerar angrips Israel av flera av sina grannar och det första Arab-israeliska kriget är ett faktum. Den då nya organisationen FN bevakade och förutspådde utvecklingen och Generalförsamlingen auktoriserade i sin resolution 186 (S-2, 14 maj 1948) att en chefsförhandlare skulle utses i syfte att ”använda sitt ämbete … för att verka för en fredlig anpassning av den framtida situationen i Palestina”.
Redan halvåret före, den 29 november 1947, hade FN:s Generalförsamling antagit resolutionen 181 (II) om en delning av landområdet som utgjorde Palestina med en stat för det judiska folket och en stat för det arabiska folket och med Jerusalem som en separat enhet under internationellt styre. Förhoppningen var att få en fredlig lösning till landmassan som förutom att under 30 år ha letts av Storbritannien dessförinnan dessutom under ca 400 år varit under ottomansk styre.
Efter moget övervägande, accepterade Greve Folke Bernadotte medlaruppdraget och flög först till Paris, sedan till Kairo där det faktiska arbetet påbörjades. Den 31 maj landade sedan Greve Bernadotte i Haifa och redan samma dag åkte han sedan till Tel Aviv för de första mötena på plats med lokala företrädare. Under stilleståndsförhandlingarna insåg Greve Bernadotte att hans relativt lilla stab och övriga entourage inte skulle ha vare sig förmåga eller tid – eftersom de skulle fortsätta arbeta för en varaktig fredslösning – att parallellt övervaka ingångna överenskommelser. Därför förfäktade han att idén om att förverkliga en särskild observatörsstyrka för övervakning. När så FN:s säkerhetsråd den 29 maj 1948 för första gången refererade till FN-stadgans kapitel VI begärdes inte endast ett upphörande av stridigheterna och att medlemsstaterna skulle ”vidta alla möjliga steg för att stödja implementeringen av resolutionen” utan också att i detta ingick att tillhandahålla ”ett tillräckligt antal militära observatörer.” Det var dessa observatörer som skulle bli kända som United Nations Truce Supervision Organization, UNTSO. Redan i juni tillhandahöll Sverige och USA de första observatörerna följda av Belgien och Frankrike varvid det första vapenstilleståndet sommaren 1948 hjälpligt kunde övervakas.
Efter fortsatta och outtröttliga ansträngningar av såväl Greve Bernadotte, som tragiskt mördades i Jerusalem den 17 september 1948, som av den agerande medlaren den amerikanske diplomaten Ralph Bunche ingicks ytterligare vapenstilleståndsavtal i perioden februari och juli 1949 mellan Israel och Egypten, Israel och Libanon, Israel och Jordanien samt Israel och Syrien vilket avslutade det första Arab-israeliska kriget. Säkerhetsrådet tillskrev att avtalen utgjorde ”ett viktigt steg för etableringen av en varaktig fred i Mellanöstern” och efterhand avvecklades medlarfunktionen. För att säkerställa verkställighet (implementering) gavs i Säkerhetsrådsresolutionen 73 (1949) [istället] högste chef för UNTSO, kallad stabschef sedermera också insatschef (Chief of Staff eller Head of Mission/Chief of Staff, Hom/CoS) rollen, eller ansvaret, att övervaka och vidmakthålla vapenstillestånden, och om nödvändig assistera parterna i övervakningen av tillämpningen liksom i efterlevnaden av ingångna villkor m.m. Redan i Säkerhetsrådsresolution 54 (1948) hade UNTSO:s stabschef ålagts att fortsätta sina ansträngningar ”intill dess att en fredlig justering av den framtida situationen i Palestina är nådd.” I realiteten medförde detta ett tidsmässigt öppet mandat för UNTSO intill att en varaktig fred råder i Israel/Palestina.
Näppeligen trodde Greve Bernadotte att UNTSO skulle fortsatt vara verksamt 75 år senare. Den slogan som högkvarteret i Jerusalem tog fram inför årets 75-årsuppmärksammandet var ”First in Peace” bland annat eftersom:
– UNTSO var och är den första observatörsmissionen och har av FN efterhand kommit att kallas den första fredsbevarande insatsen (även om begreppet i sig inledningsvis relaterades till de första truppinsatserna i brytningen 1950-60-tal, UNEF och ONUC)
– UNTSO var vidare först på plats under Suezkrisen 1956, eller det andra Arab-israeliska kriget, och utgjorde förtrupp då den första truppinsatsen UNEF, UN Emergency Force etablerades.
– Först, eller kvar, i samband med sexdagarskriget 1967, eller det tredje Arab-israeliska kriget, när Israel intog östra Jerusalem och ockuperade Golan och Västbanken.
– Först, eller kvar, efter Yom Kippurkriget 1973, eller fjärde Arab-israeliska kriget, varefter UNDOF, UN Disengagement Force etablerades och stabsmässigt initialt bemannades av UNTSO.
– Likaså först eller åter när Israel 1978 drog sig tillbaka efter invasionen av södra Libanon och där UNTSO bistod vid etableringen av UNIFIL, UN Interim Force in Lebanon.
Utöver ”fast och rörlig” övervakning och rapportering ingår att utföra inspektioner, t.ex. av militära enheters positionering och volym, och att utföra undersökningar efter incidenter eller misstänkta överträdelser.
UNTSO har vidare uppdraget att stötta andra uppkomna insatser med observatörer och har sänt personal till exempelvis Afghanistan, Iran/Irak, Ex-Jugoslavien, Moçambique, Georgien och Jemen.
Jämte FN och det övriga internationella samfundet välkomnade UNTSO omformningen av eld-upphör eller stilleståndsavtal till verkliga fredsavtal mellan Egypten och Israel (1979) och Jordanien och Israel (1994). UNTSO har därefter använts som budbärare jämte andra, mer officiella, kanaler. På liknande sätt (alternativt I samma anda) har UNTSO nyttjats mellan de parter som ännu inte nått varaktiga fredsavtal, i realiteten Israel och Libanon och Israel och Syrien. Som led i denna strävan tillhandahåller UNTSO observatörer särskilt utbildade för att utföra trovärdig och opartisk övervakning och rapportering och övriga uppgifter till ledningarna för UNIFIL i södra Libanon och UNDOF på det av israel ockuperade Golan. I och med detta bedöms risken minska för konflikteskalering och förhoppningsvis förstärks också förtroendet till och mellan parterna. Det sistnämnda underbyggs också av att UNTSO, som indikerats ovan, eftersträvar att vara en regional och proaktiv förbindelseaktör vilket ökar möjligheterna för parterna att nå fram till varandra. Som noteras är vidden av uppdrag bred och ambitionen hög oavsett om de utförs på teknisk/taktisk nivå av den obemannade observatören på fältet eller på strategisk nivå i ett planerat samtal med HoM/CoS.
Fritt översatt från minnesanförandet i Jerusalem den 29 maj 2023 konkluderar/resonerar UNTSO att ”under 75 år har styrkan symboliserat FN:s legitimitet och engagemang för att nå en helomfattande fredslösning för Mellanöstern. [UNTSO] fortsätter med detta viktiga och värdefulla arbete. Man menar vidare att mandatet, som kan uppfattas som enkelt [i bemärkelsen fåordigt och kortfattat] medför att insatsen kan agera flexibelt och effektivt, att den förblir relevant i en komplex region liksom att UNTSO bidrar till FN:s övergripande mål.
Vem eller vilka är det då som gör jobbet förutom chefen, HoM/CoS? Personalen som ska lösa de aktuella uppgifterna liksom de som stödjer insatsen har naturligtvis varierat över tid, såväl till karaktär som volym. Under vissa perioder har UNTSO’s uniformerade personal varit flera hundra och toppat på över 500 personer. Men då har, utöver miltärobservatörerna, såväl väpnad trupp som vaktpersonal ingått. Ungefär sedan millenieskiftet har drygt 150 militärobservatörer varit på plats samtidigt i insatsen. Med utökade uppgifter – t.ex. dygnetruntövervakning på Golan – samt återgång till vissa observationsplatser (”OP:n”) som blivit förstörda i samband med kriget i Syrien är planen att under 2023-24 utöka observatörsantalet till 159. Missionen har dessutom drygt 200 civila befattningar vilka bestrids dels av lokalanställda i de fem länderna insatsen verkar dels internationell personal, centralt rekryterad av FN.
Bidragarländerna är 28 till antalet och de deltar med olika många observatörer i det stipulerade åldersspannet 25 till 55 år med 12 månaders tjänstgöringstid. Ett fåtal länder har endast någon enstaka observatör och en handfull länder bidrar med mellan 10 och 14 observatörer. De sex svenskarna fördelas vanligen om två till respektive Israel, Libanon och Syrien. Efterhand kan observatörerna söka sig till stabsfunktioner i nämnda länder samt till Egypten.
Tillsättningen och ”frekvensen” av de tolv högre cheferna i UNTSO står i relation till deltagarländernas numerär. De TCC som har ett högt antal observatörer får chefsuppdrag varje år, ibland t.o.m. överlappande. Sedan 1990-talet deltar Sverige med sex observatörer med graderna kapten och major/örlogskapten. I sin tur innebär detta att Sverige bestrider högre chefsbefattningar (vanligen överstelöjtnant/kommendörkapten) ungefär vartannat år.
Som ett exempel på det sistnämnda arbetade denne skribent under ett drygt år 2022-23 som militär personalchef med placering i UNTSO:s administrativa högkvarter i Jerusalem. Ett krävande och samtidigt utvecklande uppdrag under en period av politiska utmaningar inte endast mellan värdländerna utan också inom flera av desamma. Svensk och internationell media har också uppmärksammat den inrikespolitiska situationen t.ex. i Israel respektive i Libanon. Personalchefsuppdraget var relativt statiskt men medförde åtminstone några resor till Syrien och Libanon. En ”krydda” under insatsen var att i den militära chefen, DCOS, frånvaro fick undertecknad agera officer-in-charge, vilket ställde ytterligare förväntningar. För att återanknyta till temat för denna artikel måste, med respekt för de personalrelaterade frågorna, ändå medges att kulmen för insatsen var arrangemanget – planeringen inför och genomförandet av – 75-årsuppmärksammandet av UNTSO under månadsskiftet maj-juni i år 2023.
Författare: Fredrik A. Holst
Denna artikel har delvis inspirerats av ”UNTSO 75th Anniversary Commemorative Book.” För den intresserade finns denna nåbar via länken:
https://untso.unmissions.org/sites/default/files/untso_75th_-_commemorative_book_single_document.pdf
